Jag jobbar som förskollärare på en förskola i Uppsala. Varje dag möter jag barn som lämnas och hämtas av deras mor och farmödrar. Direkt känner jag känslan av orättvisa och sorg, varför kunde inte mina barns mormor och morfar få delta i deras och våra liv längre? Ni fanns jämnt för oss och våra killar. ...

Sorgen är enorm och den blir värre och värre för varje dag som går. Varför?? Jag gråter på morgonen , på dagen  inne på nån toalett, hemma i lägenheten och på natten i alla mardrömmar  

FUCK  CANCER!!!!!!